Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.   Related Paintings of Martin Mijtens d.a. :. | The Triumph of the Church | L'Origine du monde | St Gregory Delivers the Soul of a Monk dfg | The Little fruit seller | Rose et Bleue |
Related Artists:
Emanuel Salomon Friedberg
painted Jews Taking Snuff in 1885
Francesco Maria Schiaffino
Italian Rococo Era Sculptor, 1688-1763,Brother of Bernardo Schiaffino. He was the pupil and then assistant of Bernardo, who in 1721 sent him to complete his training in Rome, where he entered the workshop of Camillo Rusconi. He remained there until 1724, enriching his technique and cultural education by studying the works of Bernini, Rusconi and other sculptors. Back in Genoa, he executed such works as St Dominic (Genoa, Teatro Carlo Felice), in which Rusconi's influence is evident. The marble group of Pluto and Proserpine, sculpted for the Durazzo family and still in its original location (Genoa, Pal. Reale), is based on a bozzetto by Rusconi. In 1731 Schiaffino executed the grandiose Crucifix with Angels for King John V of Portugal (Mafra, Convent) and in 1738 began the theatrical funeral monument to Caterina Fieschi Adorno (Genoa, SS Annunziata di Portoria). The wax models of the Eight Apostles and Four Doctors of the Church that he modelled in 1739 (all untraced) were clearly inspired by the large Apostles by Rusconi and other sculptors in S Giovanni in Laterano, Rome. They were made for the stuccoist Diego Francesco Carlone so that he could, under Schiaffino's directions, execute 12 monumental statues in stucco (Genoa, S Maria Assunta in Carignano). In these latter works the classicizing authority of Rusconi's figures was transformed into a freer and more restless arrangement, the compact forms dissolving in the light, animated draperies. The statues reveal how Schiaffino had combined his knowledge of Roman sculpture with his study of Pierre Puget's Genoese works and with the style of the Piola workshop. He emulated the free rhythms of the Rococo found in the painting of Gregorio de' Ferrari, developing a decorative approach that is even more marked in the Assumption of the Virgin (1740; Varazze, S Ambrogio) and in the Rococo chapel of S Francesco da Paola (1755; Genoa, S Francesco da Paola), which he covered in polychrome marbles. His last works include the Virgin of Loreto (1762; Sestri Levante, Parish Church).
Anders Holm
(1751 -1824 ) - Painter is a comedy writer and one of the stars and creators of the Comedy Central show Workaholics. Originally from Evanston, Illinois, Holm graduated from the University of Wisconsin - Madison and the Second City Conservatory in L.A. He, along with fellow Workaholics creators Blake Anderson, Adam DeVine and Kyle Newacheck form the sketch-comedy group, Mail Order Comedy. He also starred in a film, the Legend of Awesomest Maximus.